Bygg bort bostadsbristen!

Det är idag en stor brist på bostäder i Sverige. Främst i storstäderna, men även i många mindre städer. Hyresgästföreningen gör gemensamt utspel tillsammans med studentkårer för att fler bostäder för unga och studenter behöver byggas. Det börjar bli kris på riktigt och snart måste politikerna gå från ord till handling. Om inget händer närmaste tiden blir det snart dags för ett nytt miljonprogram. Det tror jag dock ingen politiker vill ska hända. För som om det inte vore nog att det behöver byggas nytt, så är det befintliga miljonprogrammets bostadsbestånd i desperat behov av renovering.

När politikerna än så länge lyst med sin frånvaro på lösningar känns det befriande att läsa konstruktiva och intressanta idéer för nya bostäder. I Stockholm har vi tydligen hus med 60.000 kvadratmeter som hyrs av försvaret. Vad de behöver all denna yta till övergår artikelförfattarens och mitt förstånd.

Jag vet inte om det beror på att regeringen avvaktade läget kring eventuella marknadshyror i Sverige, som gjort att inget hänt än. Men nu när det är klart att vi inte kommer få marknadshyror inom en överskådlig framtid, är det på tiden att beslut fattas utifrån det nygamla system för hyressättning vi har i landet. Under valrörelsen har främst vård, skola och omsorg nämnts när det talats om välfärd. Nu är det på tiden att alla politiker även börjar tala om bostäder som en del av vår välfärd. För det är inte bara så att landets unga och invandrare kan börja arbeta så fort jobben börjar dyka upp. De måste ju bo någonstans också...

Slöjförbud i Frankrike...

Det är skrämmande att människor på fullaste allvar vill inskränka andra människors rätt till att klä sig hur de vill. På senare tid har debatten kring heltäckande slöja blivit ganska stor och det är extremt många som har en åsikt. Dessvärre är det väldigt många som har inskränkta och intoleranta åsikter i frågan.

I Sverige har folkpartiet diskuterat ett förbud mot heltäckande slöjor i skolan. Vi är många som inte tycker det är ett rimligt förslag, men jag håller åtminstone med Jan Björklund om att frågor som dessa måste få lov att diskuteras. Annars är risken att det går betydligt längre, om kunskapen i ämnet inte kommer fram. Nu har det gått så långt i Frankrike att deras senat klubbat igenom ett förbud mot att få bära heltäckande slöja på allmän plats! Liknande lagstiftning är dessutom uppe på dagordningen i såväl Belgien som Spanien och i vissa italienska kommuner.

Ofta lyfts det att kvinnor "tvingas" att bära dessa slöjor. Jag tror dock att det är extremt ovanligt. Däremot kan det säkert handla om sociala koder som gör att kvinnorna känner att de bör dölja sig för andra män än sina närmaste. Men vad är skillnaden mot att kvinnor i västerländska samhällen rakar stora delar av sin kropp eller ibland klär sig väldigt sexuellt utmanande? Det är bara andra sidan av myntet och vi talar aldrig om att förbjuda ett sånt beteende eller sån klädsel. Istället är det mer provocerande med kvinnor som inte vill visa upp sig.

Den som hävdar att det är en jämställdhetsfråga att dessa kvinnor inte ska behöva dölja sig under en slöja, är antingen oerhört dum eller bara väldigt naiv. Visst är det problematiskt om vissa av dessa kvinnorna känner att de behöver dölja sig för att inte provocera sina män, men då är det minst lika problematiskt att kvinnor gör det precis motsatta för att inte provocera sina män. Förbud är dock aldrig lösningen. Vi måste istället diskutera grundproblemet, nämligen strukturerna bakom. Först då kan vi börja närma oss en bättre jämställdhet.

Ditt val!

Idag kommer jag inte skriva ett långt inlägg. Åtminstone inte med mina ord. Istället tänker jag länka till en film i två delar där många andra kloka åsikter vädras. Kom ihåg att valet ligger i våra händer den 19 september!

Del 1


Del 2

Alla borde rösta!

Den 19 september är det återigen dags för riksdagsval. Enligt de senaste mätningarna ser det just nu ut som omval för Alliansen. Men mycket kan fortfarande hända. Dels är det fortfarande väldigt jämnt mellan blocken och dels finns även möjligheten att nya partier tar sig in i riksdagen. Framförallt ett främlingsfientligt parti ligger bra till för det, även om samma undersökning som visar på omval för regeringen påvisar att det partiet för närvarande ligger under 4%-spärren.

Med så mycket som kan hända önskar jag att varenda röstberättigad person utnyttjar sin demokratiska möjlighet. Inte bara i solidaritet för alla människor som genom historien och än idag kämpar för att få samma möjlighet. Utan framförallt för att visa att varje individ faktiskt bryr sig om vad som händer på det politiska planet. Vilka som leder landet påverkar oss alla på olika sätt, och därför bör också alla uttrycka sin åsikt genom att rösta.

Dessvärre finns det många som inte röstar i riksdagsvalet. Närmare 20% avstod i de två senaste valen. Jag saknar en kraftsamling från nationellt håll om vikten av att rösta. De olika partierna går ut och pratar om vad de vill göra för att vinna röster, men ingen lyfter den enkla frågan om att helt enkelt rösta. Visst hade det varit bra om alla självmant hade känt som jag, men uppenbarligen är det inte så. Jag skulle vilja se en massiv kampanj som helt och hållet syftar till att alla borde rösta!

Dom kallas rasister av en anledning...

Såg precis en dokumentär på tv4 betitlad "Dom kallas rasister", som främst handlar om de människor som engagerar sig i och röstar på Sverigedemokraterna. Den berör. Förmodligen blir olika människor berörda på olika sätt. Jag blir främst arg och ledsen...

Arg över det faktum att många verkar rösta på eller engagera sig i SD utan att egentligen veta varför. En kille i dokumentären bor i ett fint villaområde utan hög invandring eller kriminalitet. Han säger sig själv inte ha någon personlig erfarenhet av det heller. Allt han går efter är en uppfattning om hur media förskönar bilden av invandringen i landet. Han har inte heller läst SD:s åsikter eller ens besökt deras hemsida. Av någon anledning är han rädd för den hotbild som SD målar upp och tror att de är lösningen. I dokumentären visas det även hur SD startar upp en lokalförening på Gotland. De som väljer att engagera sig där gör det av andra anledningar än SD:s kärnfråga, invandringen. Den som blir förstanamnet på deras lista har ingen koll på partiets åsikter då han inte läst några dokument. Istället fångas han upp eftersom han är missnöjd över helt andra frågor. Någon borde ha hjälpt honom och de övriga att starta ett nytt parti för att bedriva sina hjärtefrågor. Men istället fångar SD upp dem trots att de inte vet vad partiet egentligen står för. Såna exempel gör mig arg.

Sen blir jag ledsen över det faktum att det finns så starka rasistiska åsikter bland människor. I dokumentären pratar människor om "bra" och "dåliga" invandrare. Som om det inte finns "bra" och "dåliga" människor överlag, utan det är specifikt invandrare. Det pratas om hur invandrarna kommer hit och "tar över" "vårt" land. Det blir mycket inom citationstecken just nu, eftersom det i min värld är så märkliga uttryckssätt. Sen när blev ett land en tillhörighet som någon kan kalla sin? Hur har invandrarna egentligen "tagit över"? De kan knappt ta sig in på arbetsmarknaden och bland landets makthavare och chefer är de gravt underrepresenterade. Så vad har de egentligen "tagit över"?

Till råga på allt träffade dokumentären mig personligen ganska nära. De filmade i Kristianstad, där jag är uppväxt. De besökte området Charlottesborg där jag bott och någon man på stan nämnde Gamlegården som det värsta området i staden, området där jag är uppväxt och än idag spenderat störst del av mitt liv. Trots att jag känner igen områdena så kan jag inte känna igen mig i de åsikter som uttrycks. Helt plötsligt känns min hemtrakt obekant. På grund av rasistiska åsikter. Dokumentären heter "Dom kallas rasister". Och uppenbarligen finns det en anledning till varför de kallas det...

Jantelagen knappast död...

I en DN-artikel frågas det om Jantelagen blivit utbytt mot Facebookskryt. Och med tanke på de exempel som tas upp samt sånt som jag själv sett, så skulle det säkert kunna uppfattas så. Människor skriver oftast om bra saker på nästan ett överdrivet sätt, när de uppdaterar sin status.

Men frågan är hur det motsatta skulle sett ut? Ska en status istället skrivas i form av:
[namn] har tankar på att byta jobb eftersom mina kollegor aldrig lyssnar på vad jag säger.
[namn] funderar på om jag ska behöva vara så här vemodig varje dag...
[namn] tycker att allt med den här dagen varit fullständigt pissigt.

Nu kanske det här är exempel som faktiskt finns där ute. Men jag personligen skulle bli halvt deprimerad om det bara var statusar i den stilen som dök upp bland mina vänners uppdateringar. När någon frågar den klassiska frågan "Hur är läget?" är det ingen som förväntar sig svaret "Min mor gick bort förra veckan, men i övrigt är det bra.". Istället så är vi i öppna sociala sammanhang positiva, även om vi innerst inne inte mår helt hundra. De dåliga sidorna väljer vi istället att visa för våra allra närmsta. De som kan lyssna och förstå utan att döma. De som känner oss allra bäst och vet hur de ska bemöta tunga känslor.

Utåt sett tycker jag inte det är mer än rätt att vi visar upp saker som är bra. De som vill överdriva får väl göra det. Varför ska jag störa mig på det? Det finns väl viktigare saker att fokusera på. Det är snarare så att jag tycker det är upplyftande med människor som vågar skryta lite.

Enligt en artikel i Sydsvenskan är tesen att Jantelagen håller på att sprängas i och med alla skrytiga statusuppdateringar. Men för att knyta ihop det här med rubriken för inlägget, så verkar det trots allt skryt inte vara så att Jantelagen är död. För på DN.se finns även en fråga i samband med artikeln som lyder "Stör du dig på 'nätskrytet'?" med svarsalternativen "Ja, det är irriterande" och "Nej, jag gillar när folk tar för sig". Två tredjedelar har klickat på det första svaret. Jantelagen är alltså inte död, utan högst levande. Dessvärre...

Vem behöver SD när vi har FP?

Idag gick folkpartiets (FP) partiledare, tillika skolminister, Jan Björklund ut i media med ett märkligt utspel. Han vill förändra lagarna så att olika typer av heltäckande slöjor ska kunna förbjudas i skolan.

I grunden tycker jag det här strider mot två grundläggande demokratiska punkter, nämligen religionsfriheten och allas rätt till utbildning. Att förslaget kommer från ett liberalt parti, gör mig dessutom ännu mer förbryllad. Det borde väl vara rimligare att försöka hitta lösningar som inte innebär ett förbud?

Det ska givetvis inte kunna gå att hävda religionsfrihet i alla frågor, men i just det här fallet tycker jag det är rimligt. Det handlar om ett klädesplagg. Bara för att vi är vana vid att se varandras ansikten då vi kommunicerar med varann, så måste det väl rimligen gå bra även om de inte syns? Vi kommunicerar allt mer via mobiler och internet, utan att se varandra. Det genomförs distansutbildningar runt om i landet med lyckade resultat. Jag förstår alltså inte varför just kommunikationen skulle lida så oerhört mycket som Björklund verkar vilja få det att framstå som.

Ett annat argument som framkommit är att det kan vara svårt för lärare att identifiera elever och studenter som döljer sitt ansikte. Men det måste väl givetvis gå att lösa på något sätt också? Att läraren, eller någon annan ur personalen, ges rätt att kontrollera att det är rätt person under slöjan borde rimligen kunna krävas vid examinerande moment. Så även där tycker jag att argumentet är för tunt.

Dessutom är det här i slutändan en extremt liten fråga. I dagsläget finns det två kända fall där det uppstått en konflikt. I båda de fallen måste det rimligen gå att lösa på något sätt, utan att införa ett förbud. En del hävdar ibland att det är synd om de kvinnor som bär sådana slöjor, eftersom de är "tvungna" till det (sätter det inom citationstecken eftersom jag inte är övertygad om att det alltid rör sig om ett tvång). Men ett förbud är bara andra sidan av samma mynt. Det blir inte mer frivilligt för de berörda kvinnorna om de förbjuds bära sina slöjor.

Nä du, Björklund. Än så länge har du inte övertygat mig om varför det här skulle vara en så viktig fråga att du måste gå ut med ett förbud. Istället framstår du i mina ögon bara som en SD-politiker som försöker hitta enkla lösningar istället för att bara öppna ögonen och se att problemet är mycket mindre än det verkar, och att det alltid går att finna bättre lösningar.