Såg precis en dokumentär på tv4 betitlad "Dom kallas rasister", som främst handlar om de människor som engagerar sig i och röstar på Sverigedemokraterna. Den berör. Förmodligen blir olika människor berörda på olika sätt. Jag blir främst arg och ledsen...
Arg över det faktum att många verkar rösta på eller engagera sig i SD utan att egentligen veta varför. En kille i dokumentären bor i ett fint villaområde utan hög invandring eller kriminalitet. Han säger sig själv inte ha någon personlig erfarenhet av det heller. Allt han går efter är en uppfattning om hur media förskönar bilden av invandringen i landet. Han har inte heller läst SD:s åsikter eller ens besökt deras hemsida. Av någon anledning är han rädd för den hotbild som SD målar upp och tror att de är lösningen. I dokumentären visas det även hur SD startar upp en lokalförening på Gotland. De som väljer att engagera sig där gör det av andra anledningar än SD:s kärnfråga, invandringen. Den som blir förstanamnet på deras lista har ingen koll på partiets åsikter då han inte läst några dokument. Istället fångas han upp eftersom han är missnöjd över helt andra frågor. Någon borde ha hjälpt honom och de övriga att starta ett nytt parti för att bedriva sina hjärtefrågor. Men istället fångar SD upp dem trots att de inte vet vad partiet egentligen står för. Såna exempel gör mig arg.
Sen blir jag ledsen över det faktum att det finns så starka rasistiska åsikter bland människor. I dokumentären pratar människor om "bra" och "dåliga" invandrare. Som om det inte finns "bra" och "dåliga" människor överlag, utan det är specifikt invandrare. Det pratas om hur invandrarna kommer hit och "tar över" "vårt" land. Det blir mycket inom citationstecken just nu, eftersom det i min värld är så märkliga uttryckssätt. Sen när blev ett land en tillhörighet som någon kan kalla sin? Hur har invandrarna egentligen "tagit över"? De kan knappt ta sig in på arbetsmarknaden och bland landets makthavare och chefer är de gravt underrepresenterade. Så vad har de egentligen "tagit över"?
Till råga på allt träffade dokumentären mig personligen ganska nära. De filmade i Kristianstad, där jag är uppväxt. De besökte området Charlottesborg där jag bott och någon man på stan nämnde Gamlegården som det värsta området i staden, området där jag är uppväxt och än idag spenderat störst del av mitt liv. Trots att jag känner igen områdena så kan jag inte känna igen mig i de åsikter som uttrycks. Helt plötsligt känns min hemtrakt obekant. På grund av rasistiska åsikter. Dokumentären heter "Dom kallas rasister". Och uppenbarligen finns det en anledning till varför de kallas det...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar