SD:s nya politiska angreppsvinkel

Sverigedemokraterna har fått en ny möjlighet att publicera en debattartikel, denna gången i DN. Att de inte nämner islam, muslimer eller det påhittade ordet "islamisering" är förmodligen den största anledningen till att den inte omtalats särskilt mycket, eller att den överhuvudtaget blev publicerad.

Istället går de till angrepp mot socialdemokraterna och moderaterna i Stockholm som uttalat sig om att kunna samarbeta över blockgränserna, i det fall SD skulle bli invalda. Rubriken säger att det här är ett steg mot enpartistyre, och deras slutsats är att människor borde rösta på SD eftersom de nu är Stockholms enda oppositionsparti.

Det är lite småintressant att de åtminstone försöker komma med en annan infallsvinkel till varför människor borde rösta på dem. Men i mina ögon blir det bara ett märkligt slag i luften. För har de funderat över varför S och M överhuvudtaget kan tänka sig att samarbeta, trots långvarig kamp mellan partierna i Stockholm? Kan det vara att SD:s politik är så människofientlig att till och med gamla fiender nu bestämmer sig för att samarbeta? Och vad är det för skrattretande slutsats? SD beklagar sig ofta över att de inte får komma till tals, och anser att de trots avsaknad plats i riksdagen idag borde få lov att uttala sig. Men har de glömt bort alla andra partier som inte sitter i riksdagen idag? Alla andra partier, som också slåss om att få bli invalda på landets samtliga nivåer?

Om nu SD vill försöka kritisera andra partier för något annat än deras invandringspolitik, kanske de ska välja sina uttalanden lite bättre.

Nyhetstorka...

Jag vill försöka blogga med lite jämna mellanrum, och skriva åtminstone två-tre inlägg i veckan. Men när det inte finns några nyheter som engagerar, så blir det desto svårare.

När jag kollar på de stora tidningarnas webbplatser, verkar det finnas två stora nyheter just nu. Dels har det tydligen avgjorts någon form av idrottsfinal idag. Eftersom jag har många vänner som gillar ena laget, råkar jag veta att det är hockey. Men det intresserar mig inte mer för det. Det är ju något som sker varje år. Att ett lag vinner. Att ett annat förlorar. Det är säkert roligt för de som verkligen engagerar sig i ett lag, men jag har då aldrig riktigt förstått vad uppståndelsen handlar om...

Den andra stora nyheten, är att prinsessan Madeleine nu avslutar sin förlovning. Alltså den förlovning som var en stor nyhet i höstas, kort efter att hennes storasyster hade förlovat sig. Tydligen finns det ett stort intresse bland svenska folket att veta vad som händer i just den här specifika familjen. För det är väl minst lika roligt när andra människor finner kärleken, och minst lika sorgligt när det inte fungerar? Men av någon anledning ska vi följa dessa personers liv. De har inte själva valt det. De råkar bara vara födda i en specifik familj. Och där är det stora problemet för mig, med kungahuset och monarkin.

Hur kan vi rationellt försvara en monarki när vi samtidigt pratar om demokrati och allas lika värde? Varför ska inte alla människor ha samma möjlighet att bli representant för sitt land? Många länder i världen har republik och väljer en president. Även om kanske inte varenda kotte har förutsättningarna att bli president i sitt land, är det åtminstone mer demokratiskt än att någon som råkar födas av rätt föräldrar automatiskt ska bli statschef.

Det finns många som vill avskaffa kungahuset och införa republik. Jag är en av dem. Men dessvärre verkar det, än så länge, finnas alldeles för många som vill ha kvar kungahuset. Jag kan bara hoppas att något hinner hända under min livstid, som gör att även Sverige någon dag kan bli en sann demokrati.

Eftersom jag inte anser någon av nyheterna jag kommenterat i detta inlägg ha något som helst värde, har jag således inte länkat till någon nyhet. Istället lägger jag här in ett avsnitt av Knappnytt (den bästa svenska samhällssatiren just nu) med samma titel som mitt blogginlägg. Även då berördes kungahuset. (Ljudet är lite knas i detta avsnitt, framförallt i vinjetten.)

Varför vill människor rösta på SD?

Jag försöker förstå. Förstå varför en del människor vill lägga sin röst på sverigedemokraterna i höstens val. Men jag kan inte riktigt förstå det.

Ett vanligt argument som lyfts, är att SD är det enda partiet som vågar kritisera invandrings- och integrationspolitiken. Det må så vara, men så är det inte så konstigt att de kritiserar det. Hela deras politiska idé tycks bygga på tanken om att allt skulle bli så mycket bättre om vi bara skar ner på invandringen till Sverige. De tycks på allvar tro att de lyckats hitta en lösning som ingen annan kommit på, och om de inte får genomföra sina idéer kommer vårt land gå under. Visserligen är det vanligt inom politik att ett parti anser sig ha de rätta lösningarna, men här blir det nästan absurt. Men att lägga sin röst på ett parti för att de är de enda som vågar lyfta en fråga, är ett alldeles för tunt argument. Särskilt när deras lösning är så demokratifientlig.

Jag håller med om att det är dåligt av riksdagspartierna att inte vilja ta debatten om de frågor som SD driver. För det hade väl varit ett bra läge att nu visa på vad vårt land faktiskt tjänat på den invandring vi har. Att visa på hur stora fördelarna har varit, och hur dessa med råge överväger de nackdelar som uppstått. Till sist kan partierna kanske föreslå lösningar för att komma åt de problem som trots allt finns, främst inom integrationen. Men dessvärre lyser detta med sin frånvaro, och människor blir frustrerade och tror att SD har lösningen. Det här är det närmsta jag kommit till varför människor röstar på SD, men det är synd att de lägger sin röst på ett parti bara för att ingen diskuterar med dem.

Jag är en av många som valt att gå med i sidan "Sverigedemokraterna i riksdagen - Nej tack" på facebook. En del som är för SD finns på sidan och kritiserar oss som finns där för att vi på något sätt är emot demokrati och försöker "förhindra" en del partier från att finnas. Så är givetvis inte fallet. Jag tänker dock inte bara sitta och titta på när SD växer sig starkare. Det är min demokratiska rättighet att uttrycka de åsikter jag har. Kan jag på något sätt delta till att människor röstar på ett annat parti än SD, har jag lyckats med något bra. Och det är ju vad hela den demokratiska processen går ut på. Nämligen att påverka människor att rösta på ett parti framför ett annat. Att de som stöttar SD inte inser detta, visar på hur dåligt insatta de är i sann demokrati.

Till sist väljer jag att länka till den SD-kritiska sajt som försöker uppnå målet att bli den första träffen på google när någon söker på just SD. Sverigedemokraterna.de är domänen som fått SD att anmäla dem för varumärkesintrång. Ska bli intressant att se hur det går i det fallet. Men oavsett hur det går, tror jag att vi som är kritiska mot SD och deras politik inte låter oss tystas. Den 19 september avgörs det. Då hoppas jag att vi får en riksdag utan SD!

Ut ur saligheten, in i verkligheten!

Jag har slutligen, under devisen bättre sent än aldrig, valt att gå ur den svenska kyrkan. Det är något jag funderat på oerhört länge, men det är en sån grej som lätt glöms bort i vardagen och därför har det dröjt innan jag gjorde slag i saken.

Under tiden jag funderat på att faktiskt gå ur, har jag diskuterat saken med vänner och bekanta. Främst för att försöka hitta argument till varför jag borde stanna kvar i kyrkan, men i slutändan fann jag inget som vägde över det faktum att jag är ateist. Jag kan inte, hur mycket jag än vill respektera religion och vilka vinster som kan göras av att vara medlem i kyrkan, ställa mig bakom den grundläggande tanken om att det finns en gud.

Det finns de som tycker att det verkar lite tomt och tråkigt, att inte kunna ta till sig en gud och våga tro på något övernaturligt. Jag tycker nästan tvärtom. För mig är det trist att inte kunna finna en mening i sitt liv, utan att behöva vända sig till något gudomligt. Vad är det för svar jag ska få på livets frågor, som jag inte kan komma fram till själv? Det som människor tror att de får ut av böner, är i mina ögon egentligen något de får ut helt och hållet av sig själva.

De argument jag fick höra om att stanna kvar i kyrkan var exempelvis att jag nu inte kan gifta mig i kyrkan, eller döpa mina barn. Jag kan inte heller rösta i kyrkovalet, och dessvärre växer sig (SD) allt starkare inom kyrkan något som märktes i senaste valet. Men. Jag kan fortfarande gifta mig i en kyrka om min partner är medlem. Mina barn kan döpas oavsett mitt medlemskap, men det innebär att jag per automatik gör dem till medlemmar i kyrkan. Eftersom jag inte tror på gud, vill jag inte att mina (eventuella) barn ska bli medlemmar i en kyrka innan de själva kan välja om de tror på gud eller ej. Och trots att jag faktiskt utnyttjade min demokratiska rättighet till att rösta i kyrkovalet i höstas, växte sig (SD) starkare. Tråkigt givetvis, men i slutändan inte mitt ansvar. Kyrkan måste bli bättre på att få sina medlemmar att rösta för att kunna få en större representativitet bland de som väljs. Jag tror nämligen inte att (SD) skulle få lika många procent om fler gick och röstade.

I slutändan är jag väldigt nöjd med mitt beslut att gå ur kyrkan. Jag kommer nu att spara pengar, istället för att betala en organisation jag inte delar värdegrund med. För den som funderar på att gå ur kyrkan, kan jag rekommendera den sajt jag själv använde; uturkyrkan.se.

Jobblinjens baksida...

Förr var det en typ av moment 22 på arbetsmarknaden. Klassikern att du var tvungen att få ett jobb för att få erfarenhet, men du behövde erfarenhet för att få ett jobb. Nu är det istället så att har du inget jobb får du inte ta del av alla ekonomiska förändringar som gjorts i samhället, utan du får vackert se på när klyftan växer.

Som om det inte vore illa nog att studenter och pensionärer får det allt ekonomiskt tuffare, så är det ännu värre att ensamstående föräldrar blir allt fattigare. Jag undrar mest hur det här rättfärdigas av våra politiker? Att det ska löna sig att arbeta är en tydlig linje, och den köper jag till stor del. Men varför måste det samtidigt innebära att det ska bli svårare för dig om du är i en redan utsatt grupp? Är det här möjligen ett sätt att smyga in den familjepolitik som (KD) står för? Nämligen att kärnfamiljen ska värnas, och därför belönas inte bara de som arbetar utan även de som befinner sig i tvåsamhet? Skrämmande i så fall. Det finns många anledningar till att föräldrar blir ensamstående och jag tror sällan det beror på att föräldrarna inte "försökt" hålla ihop tillräckligt.

Att det dessutom är ensamstående kvinnor med barn som är de som drabbats hårdast, är än mer avskyvärt. Det är inte bara ett problem för ensamstående, utan det är samtidigt ett jämställdhetsproblem. Ensamstående mödrar måste vara bland de finaste och mest kämpande personerna i vårt samhälle, och detta ska de straffas för?

Det blir ett kort blogginlägg denna gång. Jag är nästan för upprörd för att fortsätta formulera mig på en god nivå. Att ensamstående kvinnor bara får det allt sämre är inget annat än oförsvarligt, och det behövs förbättringar snarast!

En bostadsmarknad i kris...

Det börjar bli kris på bostadsmarknaden. Framförallt i storstäder som Stockholm och Malmö, där antalet unga utan egen bostad ökar konstant. Uppskattningsvis är det över 200.000 unga i hela Sverige som idag saknar egen bostad, och en ansenlig del av dessa bor i de ovan nämnda storstäderna.

Det som behövs i större utsträckning, är hyresrätter som unga har råd med. Men dessvärre byggs det alldeles för lite. Det lilla som byggs får höga nyproduktionshyror och bland det som finns ombildas det friskt till bostadsrätter. Allmännyttan säljs ut till låga priser, och många väljer givetvis att då passa på att köpa sin lägenhet billigt. Dessvärre säljs fastigheterna så billigt, att i princip alla skattebetalare förlorar på det.

De pengar våra kommunala bolag får in ska enligt en vacker tanke användas för nyproduktion. Dessvärre byggs det en bråkdel av de hyresrätter som försvinner vid ombildande. En väldigt stor anledning till detta, är att hyresrätten är orättvist beskattad i jämförelse med andra boendeformer. Det handlar om stora skillnader, vilket kanske inte är så konstigt med en regering som uttalat att fler bör äga sin bostad. Men det känns lite märkligt att hyresrätten ska vara högre beskattad när regeringen samtidigt förespråkar generellt lägre skatter och den enskilde individens valfrihet. Som det är nu driver våra beslutsfattare enskilda hyresgäster att snabbt vilja ombilda sin bostad till bostadsrätt. Det hade väl inte varit ett problem i sig, om det samtidigt byggdes nya hyresrätter. Men som det är nu blir det allt svårare att som ung ta sig in på bostadsmarknaden, eftersom alternativet att hyra en bostad till rimlig kostnad snart är omöjligt.

Det har kommit en proposition om att förändra hyresmarknaden. Men den behandlar i första hand hur privata fastighetsägare ska kunna förhandla sina egna hyror, och hur de kommunala bolagen ska få drivas lite mer affärsmässigt. Det här leder snarare till att de befintliga hyresrätterna kan komma att få högre hyror på sikt. Lite nytt kommer eventuellt byggas, men det blir knappast lättare för unga att ta sig in på bostadsmarknaden. Åtminstone inte än på ett tag.

Bostadsbristen är ett faktum. Vad som behövs nu är inte ett sätt att kunna höja hyrorna på de hyresrätter som finns. Det behövs politiska beslut som gynnar nyproduktionen av hyresrätter. Sänk den orättvisa beskattningen på hyresrätter och förhoppningsvis kan framtiden byggas!