Nästa år är det 100 år sen filmcensuren infördes i Sverige. Och det är mycket möjligt att det fyllde en viktig funktion då. Men att den fått hänga kvar så länge som den trots allt gjort, är för mig ett oförklarligt under.
Regeringen har lagt fram en lagrådsremiss som jag välkomnar helt och hållet. De föreslår kort och gott att censurmyndigheten Statens biografbyrå avskaffas. Istället ska en ny myndighet ansvara för mediefrågor kring barn och ungdomar, och det är dessa som i framtiden ska sätta åldersgränserna på biofilm. Dessa åldersgränser har jag inga problem med att de finns kvar. Utan det är att filmcensuren gett Statens biografbyrå rätt att klippa i filmer. Alltså även i filmer som visas för vuxna.
Nu har det i praktiken inte klippts i en film sen 90-talet. Detta i sig gör att frågetecknet kring varför censuren funnits kvar tills nu bara är större. Men att det ens gjordes i så modern tid är det största frågetecknet av alla. Hur kan vi i ett modernt demokratiskt samhälle haft kvar det här? Hur skulle det se ut om någon gick in och censurerade på museer, gallerier eller i andra medier så som radio, tv och tidningar? Vi pratar hela tiden om yttrandefrihet och att konsten måste få skapas utan restriktioner. Ändå har vi haft en filmcensur i Sverige som alltså ännu finns kvar.
Äntligen kan även filmskapare få undslippa eventuell censur i Sverige på 2000-talet. Det var f*n på tiden!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar