Fåniga protester

Jag har hittills låtit bli att kommentera nyhetsfenomenet Lars Vilks. Och egentligen är det inte honom, eller hans onödigt provokativa konst, som jag vill skriva om nu. Utan det handlar om regeringens agerande kring att det bränns svenska flaggor i Malaysia.

Hur kan vi som nation försvara Vilks rätt att göra kränkande konst, för att sen protestera mot några muslimers aktion att bränna en svensk flagga? Regeringen, och framförallt den svenska ambassaden i Malaysia, har som mål att nu förklara den svenska yttrandefriheten och varför politikerna inte kan gå in och hindra konstnärliga uttryck. Det här är väldigt viktigt. Förhoppningsvis kan en tydlig förklaring få människor att förstå att de inte kan klandra Sverige som land, eller framförallt påstå att våra politiker ska agera, då vi faktiskt har yttrandefrihet. Men att i samma veva då kritisera den protest som gjorts, oavsett hur felriktad den är, blir bara ett fånigt hycklande.

Det bästa sättet att förklara yttrandefrihet, vore väl att förklara att de faktiskt har rätt att bränna en svensk flagga? Det provocerar säkert en del nationalister, men jag bryr mig ärligt talat inte så mycket över aktionen och jag tror inte att det är så många svenskar som tar väldigt illa vid sig. Låt dem bränna flaggan och förklara att det är precis sånt människor har rätt till i en demokrati med yttrandefrihet. Sen om de inte åtnjuter samma yttrandefrihet i Malaysia, det har inte vår regering med att göra. Då får deras politiker gå in och säga att de inte får agera på det sättet. Men i Sverige går inte politiker in och fördömer uttryckta åsikter.