Högskole- och forskningsminister Tobias Krantz möter just nu hård kritik från i princip samtliga led inom svensk högre utbildning. Att politiker, och framförallt då ministrar, stöter på kritik när de genomför förändringar är i sig inget ovanligt. Men att få så här stark kritik från hela den sektor som ministern arbetar inom, känns väldigt ovanligt.
Bakgrunden är att regeringen tidigt aviserade att det skulle tas fram ett nytt system för att utvärdera kvaliteten vid Sveriges högskoleutbildningar. Detta system skulle sedan även ligga till grund för den resursfördelning som görs till landets högskolor och universitet. Alltså behövdes det tas fram ett system som verkligen kunde anses mäta kvaliteten på ett så rättvist sätt som möjligt.
Under lång tid har representanter för landets studenter och lärosäten tillsammans med Högskoleverket arbetat fram ett förslag som hela sektorn kunde ställa sig bakom. Förslaget förväntades ligga till grund för den proposition som utbildningsdepartementet så småningom skulle lägga fram. Istället kallades det till ett möte 20 dagar innan propositionen skulle läggas fram där parterna fick veta att departementet, med minister Krantz i spetsen, bestämt sig för att skrota det förslag som arbetats fram för ett helt annat. Eller ja, ett helt annat system var det väl egentligen inte. Istället rörde det sig om att departementet anser att kvaliteten helt och hållet ska mätas av studenternas resultat, alltså vilka betyg som studenterna slutligen får. I sektorns förslag fanns detta med som en del i det hela, men alla var överens om att det krävs mer för att få veta vilken kvalitet en utbildning har. Alla utom de ansvariga politikerna.
Jag vet knappt i vilken ände jag ska börja för att uttrycka min kritik mot hur våra folkvalda politiker betett sig i detta fall. Som om det inte vore nog med att de helt struntar i det förslag som arbetats fram under väldigt lång tid av representanter från hela sektorn. Utbildningskanslern Anders Flodström är i alla fall hård i sin kritik. Och han är trots allt utsedd till sin tjänst av departementet. Sveriges förenade studentkårer är även de hårt kritiska.
Enligt departementet vill de att lärosätena ska ha mer frihet. Frihet från vad undrar jag? De har varit med och tagit fram ett förslag som de står bakom, ett förslag som nu våra politiker kör över. På vilket sätt är det frihet? Och är det så konstigt att studenterna är kritiska? Under den tid vi studerar får vi lära oss att det inte bara är resultatet som är det viktiga. Det är lika viktigt med processen och att påvisa hur vi uppnått det resultat som presenteras. Men nu är det tydligen inte alls viktigt när det gäller kvalitet. Så länge du får fram rätt resultat, spelar det ingen roll hur du gjort eller om du över huvud taget lärt dig något på vägen.
Nu ger alltså i princip hela högskolesektorn Krantz underkänt. Då är ju frågan om inte det innebär att Krantz, enligt hans egna sätt att mäta kvalitet, är en okvalitativ minister?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar