Gratis studier?

Det sägs att vi som studerar/studerat i Sverige ska vara tacksamma över att utbildningen är avgiftsfri. Och visst, jag är tacksam över detta faktum. Men det argumentet går inte att slänga ur sig för att försvara hur ekonomiskt svårt det är att vidareutbilda sig i vårt så kallade "kunskapssamhälle". Jag skriver det inom citationstecken, eftersom jag fortfarande efterlyser handling för att jag ska kunna ta ordet på allvar.

Nyligen kungjorde vår nye högskole- och forskningsminister Tobias Krantz, tillsammans med partikollegan Jan Björklund, att studenterna äntligen ska få en efterlängtad höjning av studiemedlet. Och läser man bara rubriken låter ju allt toppen! Men sen skriver de att i princip hela höjningen består av mer lån och att detta ska finansieras genom högre avgifter för oss som redan studerat och nu betalar tillbaka. Mina "gratis" studier blir alltså dyrare retroaktivt, och det blir ännu dyrare för de som nu "får" ett högre lån. Varför kan inte regeringen, som hela tiden talar varmt om internationella exempel, lära sig av våra grannländer (undantaget Island)?

(Bild hämtad från denna blogg.)

Men det är väl positivt att studenterna åtminstone får lite mer varje månad under den tuffa studietiden? Förvisso, men det är långt ifrån tillräckligt. SFS kallar det ett positivt steg, men folkpartiet har inte ens lyckats leverera det vallöfte som gav dem ett certifikat från just SFS inför förra valet.

Även om studier i Sverige för tillfället är avgiftsfria, en princip som redan nu är på väg att köras över, så är det långt ifrån gratis att studera i Sverige varken under eller efter studietiden. Och på grund av otillräckliga politiska incitament blir det bara dyrare.