Jag syns, därför finns jag?

Det är lite av en paradox att jag skriver min blogg. För å ena sidan vill jag ju att folk ska läsa min blogg, annars skulle jag lika gärna kunna skriva dokument och lägga på hårddisken. Men å andra sidan anser jag att det finns alldeles för många som skriver alldeles för mycket på internet. Alla vill synas, och i allt för många fall handlar det om saker som inte berör någon annan. Ändå väljer många att publicera det för alla som kan tänkas snubbla över det.

För några år sedan var det dokusåpor på varje kanal. Människor som hade ett stort behov av att synas, fick på bästa sändningstid en massa fans av inga andra skäl än att bete sig kontroversiellt framför kameran. Nu har det gått över till program där kändisar beter sig på andra sätt än de är kända för, eller så får vi följa några personer som har ett väldigt annorlunda liv än medelsvensson. De "vanliga" människorna syns istället på internet bland bloggar, twitter och facebook. Jag läste nyss en intressant artikel om hur facebook gör oss till treåringar på nytt.

Själv kommer jag att tänka på slutscenen i den svenska filmen Yrrol. Där besöker Peter Dalles uppfinnar-karaktär Claes Månssons filosof Theresias. Han har en idé om ett tack-hjul som människor kan gå runt i, där alla personer man vill tacka står på utsidan. Personer som blir tackade kan känna sig glada då deras namn rullar förbi, och så blir alla gladare och trevligare mot varandra. Theresias ifrågasätter då när man ska lära känna nya vänner om man hela tiden går runt i sitt tack-hjul, och uppfinnaren tvingas erkänna att han inte hade tänkt på det.

Även om internet gör det betydligt enklare för människor att hålla kontakt med varandra, och på så vis kan individer bygga ut sitt sociala nät, så undrar jag när det till slut blir för mycket. Förr eller senare når vi punkten då varje person sitter hemma och har fullt upp med att läsa allas bloggar, twittrar, facebook-statusar och allt annat som kan tänkas utvecklas, samtidigt som ens egna bloggar, twittrar, facebook-statusar och allt annat som kan tänkas utvecklas måste hållas uppdaterat. För uppdateras det inte hela tiden, så kan ju andra människor tro att nåt är fel. Frågan är bara hur vi ska hinna lära känna nya människor när vi är fast i våra tack-hjul..?