Det händer en del just nu som får mig att undra över ett par saker. Dels undrar jag om den mänskliga rasen någonsin kommer lära sig av gamla misstag, för att på sikt bli bättre och inte upprepa gamla misstag. Sen undrar jag om det finns en del människor som på fullaste allvar tror att det blir rent och fint bara för att skiten sopas under en matta.
En nyhet som väckt stor diskussion de senaste dagarna, är den om riksdagspolitiker som samlade ihop sovsäckar till landets hemlösa. De hemlösa rasar dock mot detta initiativ. Och jag förstår dem. För visserligen är tanken bakom god. Om människor har sovsäckar de inte behöver, kan det lika gärna ges till de som saknar ett hem. Men det hade behövts betydligt större insatser från politiskt håll. Sen kan insamlingar av sovsäckar istället göras av medmänniskor, och inte utmålas som ett politiskt initiativ.
Sen får jag läsa en nyhet om hur moderata politiker missar målet. För nu säger de nej till ett införande av sprutbyte i Stockholm. Deras motiv är rent principiellt, nämligen att de inte kan vara emot missbruk och samtidigt vara för sprutbyte. Denna princip får helt och hållet överskugga den mänskliga aspekten i problematiken, nämligen att sprutbyte faktiskt kan rädda liv! Vad är de rädda för? Att om sprutbyte godkänns, så signalerar det att narkotikamissbruk inte anses så allvarligt? Tror de på allvar att fler skulle börja missbruka för att det går att få rena sprutor? Jag tycker det är viktigt med principer, framförallt när det gäller politik, men det måste finnas tillfällen då även de mest principfasta politikerna blir lite pragmatiska. Framförallt när det handlar om mänskligt liv.
Om någon hade yrkat på dödsstraff i Sverige hade det nog kunnat bli politiskt självmord. Vi är (förhoppningsvis) långt borta från att ens debattera den frågan. Men det verkar inte vara några som helst problem i att låta hemlösa och narkomaner dö för att politikerna inte kan komma med reella lösningar som räddar liv.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar