Veckans stora snackis om (SD) har gjort att jag reflekterat över hur snabbt saker svänger inom politiken, och var människor väljer att lägga sitt stöd.
I dagens Agenda i SVT debatterades en undersökning som visar att 18 procent av väljarna vill se (SD) i riksdagen. Jag delar förvisso Maud Olofssons analys om att det med stor sannolikhet inte är så många som kommer att rösta på dem, men det är ändå intressant att så många anser att (SD) borde få sitta i riksdagen. Mona Sahlin gjorde även en, enligt min uppfattning, solklar analys om att mycket handlar om missnöje mot etablissemanget.
Det känns som om vi är i ett läge där missnöjespartierna har ett gyllene tillfälle att få många röster. Detta visades inte minst i valet till Europaparlamentet (EP) där (PP) lyckades komma en bra bit över fyraprocentsgränsen. Men det känns som att den nyheten redan är passé. Trots att FRA-lagen fortfarande är relativt aktuell har det inte varit något stort medieutrymme för (PP) den senaste tiden, och jag undrar om de ens kommer in i riksdagen trots stort stöd i EP-valet. Just nu är det väldigt tydligt ett annat missnöjesparti som får all uppmärksamhet.
Jag tror att detta mynnar ur det faktum att vi idag har två block istället för sju partier att rösta på. Många av de etablerade partierna tappar trogna väljare, då de måste förhandla bort vissa frågor med sina allierade partier. Dessutom finns det en stor skara människor som inte har ett speciellt parti de röstar på, men som vet vilka partier de aldrig skulle rösta på. På grund av de två blocken kan dessa väljare ha svårt för att rösta på det parti de kanske helst vill lägga rösten på, för att detta finns i samma block som ett parti man inte delar värdegrund med. Att rösta på det andra blocket kanske inte ens finns på världskartan, och då blir alternativet att rösta på ett av partierna som står utanför dessa block. Sen finns det dessutom den skara väljare som kan tänka sig att lägga sin röst på ett parti bara för att "röra om i grytan".
Själv kan jag inte förstå de som slänger bort sin röst på det sistnämnda exemplet. Samtidigt förstår jag att konsekvenserna blir så i dagens politiska samhälle. Dock verkar det svänga snabbt i vilken fråga som är den aktuella för missnöjet mot de stora partierna. För en tid sen var det (PP) som vann stöd, nu tycks det vara (SD). Men det är lång tid kvar till valet, och mycket hinner hända. Och om det runt riksdagsvalet nästa år fortfarande finns ett missnöje som får många människor att lägga sin röst på ett av de mindre partierna, så hoppas jag innerligt att det missnöjet handlar om jämställdheten (eller kanske snarare bristen på densamma) i landet och att det parti som vinner på det i så fall blir (FI).
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar